Boxning är en kampsport som kan erbjuda många fördelar för barn, inklusive fysisk träning, självförtroende och disciplin. När barn är involverade i boxning är det viktigt att de har rätt utrustning för att träna på ett säkert och roligt sätt. I denna artikel kommer vi att utforska betydelsen av att använda lämpliga boxningshandskar barn, vad man bör tänka på vid val av handskar och hur man kan uppmuntra barn att träna säkert.

När det gäller barn och boxning är säkerheten av yttersta vikt. Rätt boxningshandskar är avgörande för att skydda barnets händer och handleder under träning och sparring. De ger en dämpningseffekt som minskar risken för skador vid slag och träffar. Dessutom hjälper de till att utveckla korrekt teknik och träning i en trygg miljö.

Välj handskar som är i rätt storlek för barnets händer. De bör vara tillräckligt stora för att rymma barnets handskar och ge tillräckligt med utrymme för rörelse och komfort. Se till att de är ordentligt spända för att undvika att de glider av under träningen.

Imorgon fredag är det herr / som styr upp bilen till Ölands gymnasium i Borgholm får upprop till -utbildning.(Undersköterska).
Tidigare har jag inte tänkt så mycket på att det närmar sig men så ikväll så slog mig frågan, ska man ha med sig äpplet redan imorgon till fröken eller är det en senare muta? Kan ju kanske vara lämpligare att använda den vid ett senare tillfälle.

Annat var det i början av 90-talet då klassföreståndare Elsie Cohen samlade ihop tuggade pappersbollar som satt fast på gröna tavlan för att använda det som ”stök-bevis” på efterföljande föräldramöte, då räckte det inte med ett äpple i muta utan mer än så, försäkran om att det skulle få ett stopp bara hon inte visade upp det för föräldrarna…

Imorgon är det med stort engagemang och framförallt en stor portion motivation som jag sätter mig i skolbänken igen. Senast man satt i skolbänken var ju för lite mer än tio år sen, men då delade man klassrum med fd lagkapten P-M Carlsson, och några till. Vilka kommer dyka upp imorgon? vilka kommer bli mina kumpaner?  är jag äldst, yngst, ensam kille(helt okej att skriva om man är under trettio år) etc. Det är många frågor som håller magen igång, svaren är nära nu.a

För övrigt känns det rätt lugnt, man är ju inte 16 längre, inte heller över trettio så d så…

Förresten har jag börjat med en ny hobby under sommaren, jag har börjat spela golf av alla sporter! Det är ändå ganska bra motionsträning och en bra balans av fokus och självkontroll... Det jag har märkt är att utrustningen visst det spelar roll, framförallt vilka golfbollar man använder. Personligen tog jag det så långt att jag beställde golfbollar med tryck, kalla det hybris men när man ändå är igång... ;)

Efter att paifcupen är avklarad känns det lite som att luften går ur en. Inomhusfotbollen är inte längre lika attraktiv och helst av allt skulle man vilja ut och röra sig på stora ytor, helst i form av konstgräs eller ännu hellre i en stor och isfri bollhall. Men som hedenhös-Ölänning är det bara att drömma vidare.

Har idag varit inne i Kalmar med yngste sonen som nästa vecka ska operera båda sina fötter. Inläggning på tisdag och operation på onsdag sen ytterligare ett par dagar inne på barnavdelningen. Han föddes med klumpfot på båda sina fötter och har varit under behandling sen födseln. Men nu har vi kommit till en punkt då det inte hjälper med materialistisk hjälp för att få rätsida på fötterna utan det enda som hjälper är operation. En dagslång operation.

Tittar man ut genom fönstret är det med en mycket nöjd känsla jag konstaterar att snön börjar försvinna så smått. Jag ber en bön för att det ska fortsätta vara plusgrader ända fram till Mars så vi slipper kliva ut på någon isig grusplan utan istället kan kliva på Solvallens b-plan så tidigt som möjligt.

Igår rapporterades ett sk vårtecken från Köpingsvik där grusplanen skottades fri från snö, om det nu är ett vårtecken eller ett tecken på att grusepedemin fortfarande härjar på Öland får var och en avgöra, jag skriver under på det sistnämnda.

HERR

På gästbok uttalar sig en namnlös stackare som först hyllar hela laget för föregående säsong och vinsten i PAIF-cupen för att sen börja beklaga sig om att laget förstärks?

Klart FGoIF måste värva lite rutinerade spelare inför sin återkomst i div-3, korkat vore annat. Såg på en fotbollsblogg att Lucas Nilsson kan komma och göra comeback på fotbollsplanen och då i matchtröja? ja varför inte, kan väl inte vara fel att ha en sån spelare att kasta in om det skulle komma mycket skador på anfallarna.
Även Johan Göransson sägs vara väldigt väldigt nära en övergång vilket också givetvis skulle vara en bra förstärkning.

OM man nu ska vara lite kritisk, eller kalla det kritiskt-försiktig till att värva, så hoppas jag att det sker utan större ekonomiska medel inblandade, ja om inte hela truppen har en sådan fördel så klart.

R/M vinnare!

Borgholm på silverplats

Nathalie Nilsson, cupens bästa målskytt (tillsammans med Kajsa Möller) och bästa utespelare!

Entrén!

Hitta rätt padelracket

Att hitta rätt padelracket kan vara en riktig djungel. Ska det vara runt, diamant eller droppformat? Ska du sikta på ett mer defensivt racket med bra kontroll och känsla eller ett offensivt racket med kraft och tryck i slaget? Hur stor ska sweet-spoten vara? Det finns padelracketar från Softee Padel, Mono Fuerte Padel och DoPadel. Med något av dessa racketar sticker du verkligen ut från mängden.

R/Ms motståndarlag i finalen var då IFK Borgholm. Vi fick en lite olycklig start på matchen då de gjorde två snabba mål, och det aldrig riktigt nervpirrande. R/M segrade till slut med 5-2. På väg till finalen hade vi slagit ut Färjestaden i kvartsfinalen, och Kalmar Södra i semin. Trots att R/M fick möta Smedby i kvarten och Högsrum i semin, hade de mycket ork kvar på slutet!

Individuella priser:
Bästa målskytt: Nathalie Nilsson (Borgholm) och Kajsa Möller (Högsrum) 7 mål vardera
Bästa målvakt: Jennifer Nilsson (RM)
Bästa utespelare: Nathalie Nilsson (Borgholm)

Till nästa år hoppas jag att de ordnar på något sätt så att inte samma förenings första- och andralag hamnar i samma grupp. Vill vi möta varandra kan vi göra det på träning!

PAIFEN 2018 är slut, tack för i år!